today it´s my first computer lesson this termin. and thats fun  we have just have cristmasholiday and thats evenmore fun if you can come up with something please write.

• to write this in english
• enoying people
• people that thinks that they are better than others

• att vänta
• att ha tråkigt
• jobbiga lärare

oj allt detta finns iskolan!!

Upplevelser i naturen!

Vi sitter i helikoptern och väntar på att komma fram till vårat övningsställe för fallskärms hopp. Jag hörde det vanliga vobblande ljudet från helikopterns rotor blad och ser alla kompisarna ifrån regementet. Vi hade som vanligt våra kamouflage färgade overaller och våra fullpackade väskor med vad vi skulle behöva om det skulle vara en riktig situation. Jag och David skulle hoppa först. Vi gjorde oss klara för att hoppa. Vi var på över ett tusen meters höjd när dörren plötsligt gick upp. Samtidigt blev jag och David tacklade ut ifrån helikoptern. Jag lyckades få syn på vem som tacklat oss. Det var Andreas.

Andreas var en lite konstig person som var omtyckt av dom flesta men att han och just han hade tacklat oss ut ur helikoptern kunde jag inte förstå. Han hade alltid fått vara med oss, mig och David, han var bland dom populäraste på regementet. Alla var schyssta mot honom. Varför han hade gjort det kunde jag inte förstå. Jag funderade på varför tills David bad mig öppna fallskärmen.

När vi landat tog vi fram våra kartor och kompasser. Jag hitta var vi var på kartan Vi bestämde vilka stigar vi skulle ta och fastslog tre mil kvar innan vi var ute ur skogen. Vi satte upp ett läger bestående av ett vindskydd och en eldstad vi åt lite mat och somnade framför glöden av den tidigare sprakande elden.

Vi vaknade tidigt av blåst och regn. Vi monterade ner vindskyddet, såg till glöden från elden var släkt och plockade ihop resten av våra saker, sedan fortsatte vi ut ur skogen. Jag kollade på kartan och såg att vi hade tre mil kvar. Vi skulle bli tvungna att gå och gå och gå precis som en duracellkanin.

Vi hade svårt att gå för att regnet öste ner. Det här området brukade vara jobbigt att ta sig igenom normalt. Nu var det nästan omöjligt att ta sig igenom. Vi hade gått i sex timmar när jag och David blev hungriga och satte upp vårat stormkök. Vi gjorde köttbullar med pulvermos. Vi åt tills vi blev mätta. När vi ätit upp diskade David medans jag listade hur långt vi gått. Jag sa till David att vi gått 2,5 kilometer. Det hade slutat regna så vi borde kunna gå en halvmil innan det blir mörkt.- vad bra då har vi bara två mil kvar imorgon sade David.

Efter två timmar av gående så såg vi en stor älg. Den hade tolv taggar och som tur var lade den inte märke till oss utan mer om den mer om den goda granen han tuggade på. Vi smög vidare och fortsatte vår resa ut ur skogen. Det blev snart mörkt och vi fick slå upp ett läger för natten. Vi tog lite mat och lade oss för att sova. Den kvällen funderade jag på varför Andreas knuffat oss ur helikoptern. Jag kom säkert på ett dussin olika anledningar innan jag somnade. När jag vaknade på morgonen sade David att han hört en orre inatt. Vi åt frukost och plockade ihop lägret. Vi hittade spår av lo när vi plockat ihop allting. Vi antog att den jagat orren inatt och började att gå. Vi hade två mil kvar. Vi trodde att vi skulle kunna gå 1,5 mil idag. Det var mycket lättare att gå idag än igår. Det var kanske lite grenar ivägen men det brydde vi oss inte om. Det var fint väder och livet lekte. Man hörde fåglarnas kvitter, såg myrorna arbeta och kände solen bränna i ansiktet. Allt var perfekt.

När vi stannade för att äta hade vi gått 0,75 mil. Vi var ganska törstiga så det var gått att äta och dricka. Vi var lite trötta på köttbullar med pulvermos efter som det var det ända vi tagit med oss.

På kvällen när vi slagit läger hade vi nästan precis gått dom 1,5 milen som vi trodde att att vi skulle hinna med. När vi vaknade så tänkte jag att äntligen om kartan kartan stämde hade vi bara en halv dags vandring kvar. Vi hade redan vandrat i två dagar, snart framme, sa jag till David som bara flinade. Konstigt nog så var ingen av sura på Andreas. Så här nära varandra hade vi aldrig varit varandra, så här starka hade vi aldrig varit och vi visste att vi skulle kunna klara vad som helst tillsammans.